Vi börjar med graviditeten...

 

Imorgon går jag in i vecka 37, (36+0)

Denna graviditeten är så olik Liwas graviditet.

Där var jag mest trött, men hade inte speciellt ont mer än i vecka 37 när foglossningen blev konstant.

Annars hade jag de bara när jag red ju, men denna graviditet startade foglossningen redan i v.9 och blivit värre o värre med veckorna. I vecka 23 fick jag min första akupunktur som faktis tog topparna av smärtan vilket var helt underbart.

Men i vecka 31 så slutade de att ta udden och foglossningen blev mer konstant och kom även fram.

Detta gjorde att jag inte alls mådde bra, konstant ont. Sov inget på nätterna, tog på en inte bara fysiskt utan även psykiskt då man inte kan vara den mamman man vill vara till sin dotter.

 

Detta gjorde jag blev sjukskriven och har nu varit sjukskiven sen den 13/3 fram till BF 22/4.

Ibland har jag bra dagar, ibland har jag dåliga dagar.

Har även högt blodtryck från och till, äggvita i urinen, huvudvärk.... :/

 

Men jag tar dagarna som dom kommer, har tvättat alla hennes kläder, packat BB väskan och pynta påskrisen :)

 

 

 

Igår satt jag med Liwa i soffan och mös. Hon ville ha vatten vid 19.30, jag reser mig upp och ska gå ut mot köket, snubblar på soffbent och faller rätt ner på vänster sida på magen. Reser mig upp på alla fyra och skriker på Marcus som står inne och målar den nya rummet med musik på högsta volym.

Liwa blir såklart rädd, försöker lugna henne samtidigt som jag skriker på Marcus,

Efter 5 kallelser kommer han, hjälper mig upp och jag börjar stortjuta.

 

Han hämtar iskallt vatten till mig, lägger mig i sängen och startar dopplern för att höra hjärtljud. Jag hör hjärtljuden både jag o Marcus o Liwa, och jag kan pusta ut tills jag läser på 1177 och min mamma sida att jag bör ringa in till förlossningen iaf bara för att berätta o sen får dom bestämma om jag ska komma in eller inte.

 

In skulle jag för observation. man är rädd att moderkakan kan ha lossnat eller skadats.

I 1,5 timme låg jag med CTG och sen blev ultraljud, allt är OK.

 

Men jag kommer vara öm , och idag kan jag verkligen känna vart jag har tagit smällarna.....

 

Natten till idag blev det inte många timmars sömn trots OK från läkaren, och detta tog ut sin rätt idag. sov mellan 12-15 :)

 

När jag vaknde mådde jag faktis helt OK, ont har jag ju det kommer jag ju ha ett tag menn tröttheten hade försvunnit samt huvudvärken.